HANNAS RESA

Att fastna i en ätstörning redan som tolvåring gjorde min resa genom livet lite tuffare. Livet levdes med så mycket regler, förbud, tvång men framförallt lögner och förnekelse. Med det följde skammen och skulden kring sjukdomen. 

Min sjuka resa började nog tyvärr redan innan dess med mycket tankar om mat och träning men framförallt tankar om min egna kropp och person.

Tidigt i livet blev det viktigt för mig att identifiera mig med träning och gym,  där jag även blev fast. Jag har nog alltid känt mig ganska vilsen i livet och vad jag tillför. Det var därför ganska enkelt för mig att fastna vid det yttre skalet.  Åren gick och jag kände mig mer och mer uppgiven av att bli frisk.

“En dag kom vändningen. Då jag tvingades välja mellan att leva på en hårfin gräns till överlevnad eller faktiskt kämpa för livet.”

Helt plötsligt ville jag kämpa för ett friskt liv. Tiden innan dess förstod jag aldrig att ekvationen med att bli frisk inte går ihop med att samtidigt bevara delar av sjuka beteenden eller undvikanden. 

Jag tog hjälp och fick verktyg för att hantera mina tankar och känslor. Framförallt väcktes intresset av att själv förstå och själv försöka lära mig under tiden kring både sjukdomen men även mina kugghjul som vidmakthåller min ätstörning. 

Resan har varit lång och mödosam men det finns så mycket gott som kommit ur denna kamp. För här står jag idag och vet att det liv jag vill leva är det friska livet. Jag väljer det hundra gånger om och påminner mig ofta om vart jag vill vara. Vill jag vara med en fot i det friska och en fot i det sjuka? Jag kämpar för att stå stadigt med två fötter i det friska!

Så till dig som tvivlar på att ett eller annat sätt.

Jag önskar så jag var modig att söka hjälp tidigare i livet. Det hade förmodligen gett mig en kortare väg till det friska livet. Det finns ingen gräns för varken hur dåligt skick eller mående man måste ha. 

Det är nu vi lever och se till att få chansen att få leva livet till fullo. Jag jobbar på det än idag som 39 år gammal. Förr levde jag i en svartvit skala men idag kan jag se hela livets färgpalett

Det är aldrig för sent! Men ta chansen och börja med små steg. Påminn dig om känslan hur det skulle vara att få känna sig frisk och fri. Påminn dig om den känslan så fort du tvekar. Du är närmare än du tror, små små steg så vips är du där. Då är det den enda platsen du vill vara. 

Tro på dig själv, för du klarar mer än du anar. Jag hejar på dig Kram till dig din kämpe! ♥️