Recovery Talk | Letter 01
Kära föräldrar,
Det här är en otroligt svår resa som du ger dig ut på, en som du aldrig velat påbörja eller ens drömt om att komma på. Det kommer att ta upp maktlöshet, hjälplöshet, förvirring, ilska och sorg. Det kommer att finnas tillfällen då du kanske inte känner igen barnet som sitter framför dig och du undrar om du misslyckades som förälder för att ditt barn kämpar så mycket, att agera på ett sätt som du aldrig lärt dem var acceptabelt. Det kanske redan känns som en känslomässig berg-och dalbana, och det är okej. Vi ber dig att försöka göra det som ditt barn uppmanas att göra i terapi – luta dig in i det, men bli inte behandlaren
Det är inte ditt jobb att reda ut problemet och vara örat för de tankar som ditt barn har — för de kommer att skrämma dig och din kärlek kommer vilja ta bort dem i en takt ditt barn inte hinner bearbeta. Ditt jobb är inte att vara en behandlare, det är att vara en förälder. Någon som kan sätta gränser men visa villkorslös kärlek. Du behöver inte veta allt eller förstå allt, men du behöver finnas där för resan genom recovery är svår. Inte bara för ditt barn men för dig själv. Våga visa dina känslor, luta dig in i nöden när du kan och sök hjälp eller stöd från andra i samma resa eller ta upp terapi för att få hantera de känslor som hindrar dig att orka finnas där. Obekväma känslor och rädslorna som bubblar upp inuti kan vara svåra att hantera — och du är inte ensam. Om du har en partner se till att ni är på samma grund och bägge tar stöd. Våga finna tröst hos din familj och be dem om samma förståelse genom att läsa på sig om vad som sker. Tillsammans kan vi skapa bättre bemötande för våra nära & kära i kampen mot ätstörningar, men också finna trygghet och stöd hos varandra.
Detta kommer vara en påfrestande tid för dig och det är inte ovanligt att en ätstörning påverkar hela familjen — snarare mer vanligt än du tror. Andra barnen hamnar lite i andra hand medan ditt drabbade barn får all uppmärksamhet, men det är just därför vi behöver varandra för att förstå mer om ätstörningar och hur vi kan navigera i familjen för att inte andra barn ska sättas ur rampljuset eller ditt drabbade ska skuldbeläggas för att vara sjuk. Om du vågar öppna dig för reflektion, nya perspektiv och kommunikation — speciellt gällande obekväma ämnen och känslor, kommer du märka en utveckling i dig själv som komme stärka din roll i resan mot livet utan ätstörda gränser, för ditt barn och för dig. Förståelsen över ätstörningar och hur de i verkligheten ligger och gömmer sig kommer bidra till din egna som ditt barns relation till mat, kropp & träning. För inte bara ditt barns perspektiv är i centrum, utan även ditt. Hur familjen uttrycker och ter sig kommer påverka återhämtningen där egna bristande relationer till mat och kropp — inte nödvändigtvis ätstörda men nedvärderande, kommer reflektera i ditt barn. Om vi tillsammans öppnar oss och accepterar våra sår kan vi börja läka tillsammans. För det viktigast i denna resa är viljan till förändring för ditt barn och dig.
Inget av det betyder att den här ätstörningen är ditt fel. Det är det inte. Ätstörningar är otroligt komplexa och deras utveckling är olika för varje enskild person som kämpar med en. Vad vi vet är att familjens dynamik (samspelet mellan personer eller direkt i relation till mat) påverkar hur återhämtning kan bli. Vi växer upp i en kultur som idealiserar smalhet, främjar en annan modediet varje månad och förnedrar människor i större kroppar, så vi har alla personaliserat vissa ideal. Vi är alla påverkade av våra egna ursprungsfamiljer och kan uttrycka nedvärderande perspektiv utan att ens inse det. Den här typen av reflektion visar inte bara ditt barn att det är hälsosamt och genomförbart att närma sig svåra ämnen, utan hjälper också till att främja vad deras behandlare lär dem i terapi. Det gör att samtalen blir mer öppna och kan till och med förbättra din egen fysiska eller mentala hälsa i processen.
Den här resan är väldigt upprörande och vi vet att du gör ditt bästa för att säga rätt sak, laga rätt måltid och sätta lämpliga gränser. Det finns mycket på din tallrik just nu (ingen ordlek) och att bli ombedd att självreflektera kan kännas som att du tänjer på din gräns. Det är okej. Fokusera på att finnas där för ditt barn och peppa dem till att utmana sig själva & behandlare. Men du skulle bara ana vad hjälp åt dig själv kan göra för frustrationen vid matbordet eller när ilskan tar över efter ännu ett bråk med ätstörningens röst. Våga söka gemenskap, stöd hos andra för du är inte ensam. De små stegen ni och ert barn gör ihop kommer med tålamod att öka och dimman kommer att börja lätta, livet kommer att börja kännas mer normalt igen, och vi hoppas att din familj kommer ut från andra sidan starkare tillsammans.